FN-s högkvarter hamnade i Jerusalem

Publicerat den 20 februari, 2023 av COP

En flertusenåriga blodig kamp i och omkring Jerusalem kan bli två folks huvudstad – en framtidsvision!

Det finns en väg till fred – det är att Israeler och palestinier kommer överens om att bygga ett välfärdssamhälle i en stat, Israel-Palestina med en gemensam huvudstad

Jerusalem har, med avbrott från dödandet eller fördrivning av alla judar, ändå alltid varit judarnas huvudstad.

Israel kan styras av ledamöter som väljs i de olika landsdelarna, som i sin tur utser en gemensam församling där övergripande frågor tas upp till beslut.

Här betyder tid ingenting, vi har evigheten bakom oss och vi har evigheten framför oss därför kan vi lika gärna ta en titt på det som människorna betraktar som framtid.

Jesaja fick faktiskt rätt, kanske inte så konstigt han titulerades ju profet, men du vet ju att sia om framtiden är bara spekulation. Människorna har ju fått ta över vissa delar av skaparansvaret och eftersom det även innebär fri vilja kan det ju leda lite var som helst…

Men Jesaja sa ju att du sa, jag citerar direkt ur bibeln ”Och nu säger Herren, han som danade mig till sin tjänare …” om israel …”Han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar, och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må till jordens ända”, och på ett annat ställe i Jesaja står det ……..

Som sagt, Jesaja fick rätt men det gick många slingriga vägar fram tills det blev så. För du vet ju hur mycket ont som hänt runt Jerusalem. Du vet ju hur jag genom Jesus lämna min rekommendation ”Stick tillbaks svärdet i skidan. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd…”2, Inte konstigt att människor hatar…

FN-s högkvarter hamnade i Jerusalem till sist. När idén om att flytta högkvarteret till Israel/Palestina kom på tal upplevdes den, inte underligt, som en utopi. Jerusalem hade, under årtusendena, sett det ena blodbadet efter det andra passera.

Kärlek och hat tävlar om människornas gunst

Simon Sebag Montefiore berättar i sin bok ”Jerusalem” om hur de som under årtusendena representerat samhällssystem och religioner gått till övergrepp mot oliktänkande. För mig framstår hans historieskrivning som en väl ensidig skildring med utgångsläge från mänsklig ondska. Det är troligen svårare att skriva historia som bygger på mänsklig godhet eftersom ondskan ger de stora rubrikerna. Montefiores skildring kan vara historiskt riktig men borde ända kunnat hitta något gott som fått genomslag i samhällsutvecklingen.

Om vi nu skall börja med att beskriva verkligheten som ond kanske vi skall börja med hur det var innan vi föddes, hur just de spermier som gav upphov till oss bar sig åt mot alla sina spermiekompisar. Våra spermier jagade som tokiga för att finna kampen om fortsatt liv. För alla övriga var äventyret över. Sedan, när vi väl var födda möttes många av kärlek och trygg omvårdnad, men inte alla. Några föddes till en förfärlig barndom.  För den som haft otur att födas till en svår barndom blir det naturligtvis svårare att välja godhet i tanke och handling.

Som beskrivs i boken Jerusalem har alla civilisationsprocesser inneburit våld och förtryck. Så är det i dag också. I dag flyr kristna från länder med Islam som statsreligion – i dag dödar självmordsbombare egna trosbekännare om de inte följer just den egna tolkningen av läran. I dag fylls Internetsidorna med hat mot oliktänkande, människor som ser annorlunda ut, mot invandrare, mot människor med avvikande sexuell läggning o.s.v.  Även i vårt s.k. civiliserade samhället utvecklas hatet till våld. Går det att överbrygga allt hat mot de annorlunda. Hur skapar ett fungerande samarbete i närmiljön och i den globaliserade världen?

Allt gott och ont finns inom oss, vi har bara att välja, förhoppningsvis väljer vi rätt men ibland blir det ändå fel.

Vi människor kan välja mellan godhet och ondska, mellan kärlek och hat, mellan samtal och tystnad? Det har såtts mycken ondska och allt för många menar att ondska skall mötas med ondska så valet blir svårt. Men skall vi nå fram till en fredlig samexistens är godhet, kärlek och samtal enda möjligheten.

Någon säger att den som älskar har valt godheten. Så enkelt är det inte. Den eller det man älskar är man rädd att förlora och rädsla är granne med hat.

Det innebär att vi måste kombinera odlandet av kärlek med odlandet av trohet och trygghet. Som sagts, hat kan ha sin upprinnelse i svåra upplevelser, kanske en otrygg barndom, kanske krig eller annan våldsamhet som man inte klarat av att bearbeta. Får man inte chansen att bearbeta sina upplevelser blir det näst intill omöjligt att börja älska den man hatar. För den som växt upp i en omöjlig miljö går det åt väldigt mycket energi att bearbeta det inre så att det går att välja kärlek i stället för hat.

Magnus Linton skriver i boken ”De hatade – om radikalhögerns måltavlor” om hur illa romerna behandlas i Ungern. Blir de bättre behandlade i andra länder dit de flyr? Är romerna välkomna till Sverige, Frankrike eller andra länder, knappast. Det känns angelägnare att satsa några miljarder på att ge romska barn utbildning så att de kan utvecklas och bli en välkommen del av den europeiska befolkningen än att ge plats för våld mot den romska befolkningen.

Inge Styrbjörn, tidigare präst i Stora Tuna, arbetar i Hebron i Israel. Hon berättar om hur en familj med 9 barn fick 10 minuter på sig att samla ihop sina tillhörigheter och lämna huset de bodde i. Den israeliska militären hade bestämt sig för att huset skulle rivas. Hat som judarna mött i länder de flytt från finns kvar i form av rädsla för att på nytt behöva utsättas för försök till utrotning. Det som sker i Hebron är en följd av tidigare hat mot judarna och nu skapar det nytt hat hos araberna.  Finns det överhuvudtaget någon möjlighet för israeler och araber att leva i fred tillsammans? Det kräver samtal för att båda parter skall få möjlighet att välja bort hatet.

Erik Helmersson skriver i DN om hur kristna förföljs i länder med Islam som statsreligion. I massmedia kan vi läsa om hur hatande islamister i norra Nigeria våldför sig på kristna vilket även drabbar de egna trosbekännarna.

I Afghanistan, Pakistan, Jemen, Irak, Syrien med flera länder döms den som konverterar till kristendomen till döden och i flera länder dödar islamister trosbröder som har en annan tolkning av Koranen än den egna sekten.

Hur möter vi ondskan? Skall vi, som sker i dag, föra krig mot extremisterna eller skall vi föra en öppen dialog och hoppas på att godhet och kärlek kan växa fram?

I Norge, Danmark, Nederländerna dyker extremister upp och vill att invandrade muslimer skall snabb assimileras för att så snabbt som möjligt bli lik den inhemska befolkningen.

 Jo men visst säger någon, nog borde det finnas en gemensam etisk grund som alla kan utgå från? Det verkar rätt tänkt, men hur når vi dit, för vi samtal med varandra eller gör vi som vettvillingarna i Malmö skjuter ihjäl människor därför att de har mörk hudfärg eller inte klär sig som svenskar eller kanske fötts med en diffus könstillhörighet. Blir världen bättre om vettvillingarna får bestämma – knappast.

I Etiopien pågår ett ständigt krig mellan 100 folkgrupper som bor i landet. Det finns beskrivet på annan plats i den här hemsidan under rubriken ”Afrikas Horn”. Vi bevittnar hur den som tar sig in i områden där människor revolterar mot etiopisk ockupation får långa fängelsestraff. Finns det fredliga lösningar på konflikterna på Afrikas Horn och i så fall hur ser vägarna till fred och försoning ut?

Det går att lösa upp knutar av ondska men det är svårt för man måste vara beredd att samtala med människor man hatar. Men ändå, samtal är ända vägen. I samtal möts man över åsiktsgränser för att söka samförstånd. I samtalet finns en möjlighet till försoning.  I lyckade samtal ligger stora vinster. Det handlar om både trygghet och välstånd. Godhet och kärlek kostar inget men ger väldigt mycket. Därför borde valet vara enkelt, men ändå väljer människorna alltför ofta fel.

I ett konfliktområde, Israel/Palestina skulle utopin (?) att judar, araber och kristna skulle kunna finna vägar till fred vara speciellt lyckosam.  Fred mellan alla som ser Jerusalem som en helig plats kunde, utan religiösa övertoner, innebära att Jerusalem skulle bli en idealisk plats att flytta FN-s högkvarter till. I Jerusalem skulle högkvarteret ligga betydligt bättre än på andra sidan Atlanten. Där skulle människorna kunna mötas för samtal, som skulle lösa konflikter. Nog verkar det förnuftigare än att överlåta åt självmordsbombare och krigshetsare att slåss om vilken som har rätt.

Godhet, kärlek och samtal mellan människor som betraktar sig som fiender kanske är en utopi, men det mänskligheten har ingen annan framkomlig väg att gå.

Där kunde man väl inte förlägga mötesplatsen för jordens befolkning, men det blev så i alla fall. Jesaja fick rätt när han för snart 3000 år sedan profeterade om att Jerusalem skulle bli en plats där människor skulle samlas i fred och välstånd. ……

Samtal över gränser löser problem

Det blev möjligt när människorna bestämde sig för att arbeta för i stället för mot, när religiösa och politiska sekter började lyssna inte bara på sina egna samveten utan även på andras, där de började förstå att det fanns fler sanningar en den egna.

Du kan ju se själv, det finns bara en skapelse och då borde hederliga tänkande människorna inse att det bara kan finnas en skapare eller ingen alls eller hur?

Finns det bara en skapelse borde människor med olika religiösa förtecken kunna samtala sig fram till gemensamma lösningar och det var det som skedde.

Ledare från alla olika trosriktningar började föra uppriktiga och konstruktiva samtal över tidigare oöverstigliga gränser och samtalet gjorde att de började lära känna varandra. Alla började inte tycka lika men de började respektera varandras olika uppfattningar, en grund för förnuftiga omprövningar av tidigare axioma dogmer.

Sekterism – roten till det onda

Uppdelning i sekter inom religionerna var egentligen roten till allt det onda och sekterism är något väldigt svårbemästrat. Varje sekt har sina ledarfigurer, som gör allt de kan för att hålla samman gruppen, ofta med att varna för de andra, ibland till och med uppmana till våld om oliktänkande. Nu ligger det till så att jag gav den tänkande delen av skapelsen full frihet att tänka och påverka, vad skulle jag ha skapelsen till annars. När jag skapade gjorde jag det för att få några mer jämbördiga att samtala med. Tyvärr, många ledare för religiösa och politiska rörelser satte upp regler, som hindrade en positiv utveckling, ja i och för sig även en negativ utveckling, men det här var ju ändå något ledarna i sekterna tog sig före med i motsatsställning till idén med skapelsen.

Sekten kräver totalt engagemang och vill att sektledningens uppfattningar, inte skaparens, skall styra medlemmarna livet igenom. Sektforskaren Roy Wallis definierar en sekt så här – medlemmarna i en sekt uppfattar sig själva som en elit, som äger en särskild insikt.

Psykologen Monika Ahlberg säger att sekten manipulerar med psykologiska metoder. Den har ofta en enväldig ledare som kräver fullständig underkastelse. Ideologin får inte ifrågasättas. Verkligheten är svartvit. Alla som står utanför rörelsen anses otillräckligt upplysta eller till och med onda och ska bekämpas. Bakom fasaden handlar verksamheten om mycket pengar, som ska används till att främja dolda mål, såsom politisk eller religiös makt.

Det finns gott om sekter. Med Roy Wallis och Monika Ahlbergs analys som grund kan vi identifiera rörelser, vi har anknytning till, och se om de har sektliknande drag.

Ligor och gangstergäng kan definieras som sekter

Från kvartersgäng, som rekryterar ungdomar i utanförskap, till Hells Engels, Bandidos etc. återfinner vi sektens egenskaper. Ungdomar som hamnat i utanförskap lockas till en falsk trygghet i en negativt laddad gemenskap. För att få vara med måste de underkasta sig ledarskapets krav.

Det finns politiska sekter

Det finns två sätt att nalkas samhällsfrågorna. Ett är att försöka forma samhället så att det passar människorna. Det kräver ett öppet skapande samhälle. Ett annat är att man försöker ändra människorna så att de passar in i ett smalspårigt ideologiskt mönster.

Kommunismen kan definieras som en sekteristisk polisk rörelse. Alla vet att Stalin var terrorist. Stalin levde i ett ojämlikt samhälle vilket kanske kan förlåta att han gick in för att råna banker och värdetransporter i Georgien och sända bytet till Lenin. Stalin och Lenin arbetade för ”Proletariatets diktatur” där alla skulle formas till att lyda ledarna. Marxisterna fick efterföljare över hela världen. Hela länder, som t ex Nordkorea styrs av kommunistiska sekter. I Sverige fanns och finns fortfarande extrema sekteristiska grupperingar oftast profilerade som vänster eller högerorienterade men även med religiösa förtecken. Det trots att det går att läsa av det fruktansvärda resultatet av närliggande fullskaliga experiment. De höger- och vänsterextrema rörelserna lockar, ofta unga människor, till ett extremt svart-vitt tänkande och har inget emot att tillgripa våld. Det finns sekteristiska inriktningar i alla politiska partier. Alla partier måste hålla rågångarna mot extremismen öppna.

Religiös sekter

Det finns gott om religiösa sekter. I boken ”Sekten” berättar författaren Peter Pohl om en ledare, som möter människor i kris. Han lockar dem till underkastelse. När vägen ur sektens grepp hårdnar blir det allt svårare att bryta upp från tvånget att följa reglerna. Ett par historiska exempel på sekter är Erik Janssarna och Jerusalemfararna. Medlemmarna, som anslöt sig till rörelserna tvingades följa sina karismatiska ledare. Filadelfiaförsamlingen i Knutby utvecklades osunt till en sekt där ingen fick ifrågasätta ledarskapet. Begåvning och hög utbildning betyder inte att man är immun mot smittan. Ofta återfinns högt utbildade människor i extremiströrelserna.

Talibanrörelsen är en blandning av politisk och religiös sekt. Talibanerna försöker forma ett samhälle där alla tvingas leva i enlighet med ensidiga tolkningar av koranen, tolkningar som skapar ett oerhört lidande för människorna.

Gud den första humanisten

Skaparen har inte skapat människorna för att de skall plåga sig själva och andra.

• Det är inte Gud som har hittat på att kvinnor måste klä sig så man inte kan se om dom är kvinnor eller förklädda män.
• Gud har inte hittat på att pojkar och flickor inte skall gå i samma klass i skolan eller att flickor inte skall gå i skolan alls. 
• Gud förbjuder inte kvinnor att köra bil – den idén har runnit upp i huvudet på maktgalna religiösa ledare.
• Det är inte Gud som har hittat på att en liten flicka inte får ta sin bror i hand för att om gör det så kanske hon fortsätter att hälsa i hand när hon blir vuxen.
• Stora s.k. religioner begränsar skapelsen genom att tvinga kvinnorna gömma sig, tvinga männen att inte raka sig o.s.v. Det är inte Guds vilja utan maktgalna människors påfund.
• Det är inte Gud som vill att barn skall överge sina föräldrar för att tjäna bara honom – som en taxiförare i Haifa berättade om. Han hade förlorat sina två döttrar och sina barnbarn till ortodoxa trosutövare.
• Det är inte Gud som förbjuder barn att fira jul – det har maktgalna sektledarna hittat på.
• Det är inte Gud som hittat på att den som dödar andra i en självmordsattack kommer till paradiset där dom välkomnas som martyrer. Det har extrema religiösa företrädare hittat på.

Alla dessa självpålagda plågor emanerar från religiösa och politiska extremister, som av egenintresse vill härska mot skaparens vilja. Gud är fritänkare och han gillar riktiga fritänkare inte sekteristiska fritänkare. Han vill ha intelligenta samtalspartner, som ifrågasätter, inte hjärndöda jasägare.

Människan har skapats med förmåga att tänka och möjlighet att välja. Den som säger sig tro att det finns en skapare bakom skapelsen måste inse att när skaparen skapade förmågan att tänka gjorde han det för att ville ha några att föra ett utvecklande samtal med.  Tankeförmågan begränsas bara av brist på erfarenhet och intelligens.

Jesaja fick rätt – Jerusalem en stad för alla!

Om man bortser från det religiösa, vilket troligen är en omöjlighet, och bara ser bibeln som historia. Då kan man konstatera att Jerusalem är en plats som med avbrott från dödandet eller fördrivning av alla judar ändå alltid varit judarnas huvudstad. Kristna antisemiter menar att i och om med att judarna förkastade Jesus så upphörde judarna att vara ett Guds egendomsfolk. I stället hamnade denna exklusivitet på de kristna. Detta kristna önsketänkande emanerar inte från någon gudsuppenbarelse. När tanken på att flytta FN-s högkvarter till Jerusalem dök upp betraktades det som en ouppnåelig utopi, men när alla förstod att alla skulle vinna på en fredlig utveckling i området fick idén en möjlighet att utvecklas till verklighet.

När alla stridande parter i området började förstå att våld aldrig leder till något gott började de samtala och samtalet ledde fram till fredlig samexistens. Att Jerusalem var laddat med känslor förstod alla men hur man utan att överge sin identitet skulle kunna möta framtiden på ett pragmatiskt sätt, att det var lösningen, var knuten som måste lösas.

Det började med fredssamtalen i Kairo där Hamas och Israel möttes. Successivt övergav manextremismen och började samtala om resurser på respektive sidor som man i samarbete skulle kunna få att blomma upp till något stort.

Många vill dela på resursen Jerusalem

Man katalogiserade resurserna, mänskliga, geografiska, politiska och religiösa.

Orden i koranen – ”Köpenskap är livets krydda” var en del formade de muslimska palestiniernas liv, de var bra på affärer. Känslan för familjen och för människor i den närmaste omgivningen var en annan viktig egenskaper att bygga på.

Kristna palestinier hade flytt landet, några hade som Betlehems tidigare borgmästare, Elias Freij sagt flyttat från Betlehem till Sydamerika där de blivit bankirer. De hade lockats tillbaks till Betlehem, som blivit ett centrum för internationell bankverksamhet. När man öppnade för entreprenörskap genom öppna handelsvägar skapade det arbetstillfällen och ökat välstånd.

Judar och palestinier samarbetade som jämbördiga parter och övriga världen visade i handling att de tog avstånd från judeförföljelser, korståg, imperialism och översitteri.

Israel/Palestina hade blivit en trygg plats där judar och palestinier kunde hälsa alla människor från hela världen välkomna utan att känna behov av att ta ställning för någon part. Jerusalem med omnejd hade utvecklats och nu på 30-talet hade staden växt, över 10 miljoner människor bodde där i högsta välstånd.

Jerusalem, både judarnas och palestiniernas huvudstad har blivit en plats dit alla välkomnas och känner hemhörighet i.  Staden styrs av en församling, som väljs av representanter för de olika stadsdelarna, modellen till styret hämtades från San Fransisco där de olika stadsdelarna väljer lokala representanter, som i sin tur väljer en gemensam församling där övergripande frågor tas upp till beslut. Judar och palestinier samarbetade som jämbördiga parter utan att tvinga på varandra sina levnadsmönster. Böneutropen i Jerusalems minareter fortsätter men på en betydligt lägre ljudnivå för att inte störa människor som praktiserar sin tillbedjan till den gemensamma guden på ett diskretare sätt. Det här gillades av alla i området, även muslimer, särskilt med tanke på den betydligt förbättrade affärsverksamheten och i Koranen står det klart och tydligt ”Köpenskap är livets krydda” så för den delen stämde det väl med islam.

Jerusalem är numera en öppen stad dit människor från hela världen kan resa och känna trygghet. Jerusalem som är laddat av religiös atmosfär välkomnar till samtal som kan lösa internationella konflikter och där internationell affärsverksamhet blomstrar.

Men förändringarna gällde inte bara Jerusalem utan hela Mellersta Östern, Jordanien, Syrien, Egypten, Israel, Saudiarabien och övriga länder runt Röda Havet. Det gick att förhandla fram en gemensam strategi som gjorde Akaba/Eilat-viken och kusterna runt Röda Havet och Medelhavet till ett paradis för människorna som bor där och för alla turister, som vill kombinera semesterresan med besök i intressanta historiska platser, platser för meditation och sol och bad. Nu kantas ständerna av turistanläggningar och däremellan stora områden med sommarhus och bostäder. Korallreven runt Sinaihalvön och söder ut i Röda Havet blev dykarnas paradis, Konferenshotellen utefter stränderna var alltid uppbokade för samtal som ledde till positiv utveckling, man kanske till och med kan tala om att ett lyckans 1000-årsike inletts.

Från hotellet vi vattnen kunde besökare göra avstickare upp i Juda öken, till Petra och Gerisch i Jordanien. De kunde besöka Jerusalem och med utgångspunkt från stan göra utflykter till Beirut, Damaskus, Amman och andra intressanta platser. Det fanns något för alla.

Vänster och högerextremister har några gemensamma mål

De vill att alla judar skall utrotas

De avskyr diplomati, vill lösa konflikter med våld, inte förhandlingar.

Jesaja fick rätt men tyvärr, det går inte att blunda för den flertusenåriga blodiga kampen i och omkring Jerusalem och det gick åt mycken god vilja från alla inblandade för att processen skulle bli framgångsrik.